Den vita tigern

Bookerprisbelönad romandebut om Indien.

Den framgångsrika affärsmannen Balram Halwai, son till en fattig rikshadragare, berättar sin historia i ett brev till Kinas premiärminister. Hembyns lärare kallade honom den vita tigern, ”det mest sällsynta djuret i djungeln – den varelse som bara kommer fram en gång i en generation”. Balrams väg från Mörkret, eller Indiens fattigas värld till Ljuset, de rikas värld, är en mycket sällsynt överlevnadshistoria.

Den ärliga landsortspojken blir chaufför i Delhi. Där lär han sig genom hårda erfarenheter hur man tar sig framåt i samhället. Armbågstaktik, mutor, att slicka uppåt och sparka neråt… i sig inget överraskande tillvägagångssätt, men Adiga berättar den vita tigerns historia kryddad med en sådan skarp galghumor att läsarens intresse hålls från början till slut. Handlingen står inte stilla utan för framåt hela tiden.

”…världens framtid ligger hos den gule mannen och den brune mannen…” spår Balram, och anger som orsak den vithyade mannens dekadenta vanor och svaga karaktär. Han kan mycket väl ha rätt, men det som han berättar om den brune och gule mannen vittnar inte alls om ofördärvade vanor och stark karaktär! Balram själv använder sig av verkligt dekadenta medel på sin klättring uppåt, han drar sig inte ens för mord. Han bevarar ändå sin ärliga och rättfärdiga inställning ända till sin rikedoms dagar, åtminstone inom de cirklar där han måste verka och leva sitt liv. Han betalar också ett mycket högre pris för sin framgång än han kunnat ana på förhand – eller anade han det ändå?