Inhemsk litteratur på 1980-talet

1980-talet

1980-talet var en tid av stabil ekonomisk tillväxt i Finland. Arbetslösheten var låg, levnadsstandarden förbättrades, och landet utvecklades till ett informationssamhälle. Högkonjunkturen förde med sig även kasinoekonomi och yuppier, själviskhet och girighet.

Litteraturen skildrade fortfarande den finländska identiteten och det finländska livet, bl.a. Antti Tuuris romansvit om Österbotten och Orvokki Autios Pesärikko-serie. Kalle Päätalos Iijoki-svit som skildrade förhållandena på landsbygden, Kannas- och Laatokka-serierna av Laila Hietamies samt Kaari Utrios historiska romaner var enormt populära.

1980-talets ledande satiriker Erno Paasilinna skrev om demokrati, makt, kommunikation, armé och naturskydd. De självbiografiska författarna Henrik Tikkasen och Christer Kihlmanin efterträddes av Teuvo Saavalainen (Ja poika vaikenee, 1984). Arto Paasilinnas populära skälmromaner sålde över en miljon exemplar. Matti Yrjänä Joensuus kriminalromaner skildrade samhälleliga situationer.

Deckare och science fiction fick en högre status, medan fantasy ännu var en relativt okänd genre i Finland; dock kan många av t.ex. Leena Krohns böcker kallas fantasy. På 1980-talet ifrågasatte man också den traditionella romanens uttrycksformer. Den mest debatterade av de nya experimentella romanerna var Romaanihenkilön kuolema (1985) av Matti Pulkkinen. Olli Jalonen använde sig av bl.a. sociologi i sina verk, till exempel i dystopiromanen Hotell för levande (1983).

En tydlig inriktning inom litteraturen på 1980-talet var de så kallade ”ondskans författare” som skildrade det goda och det onda med samma stadiga röst, bl.a. Annika Idström, Esa Sariola och Eira Stenberg. En illusionsfri och även pessimistisk livssyn var typisk för många författare i den unga generationen, t.ex. Juha Seppälä, Rosa Liksom och Joni Skiftesvik. Anna-Leena Härkönen debuterade med Tjurdödarvapnet (1984), en roman som är berättad ur en pojkes synvinkel.

På 1980-talet skrevs de mest träffande texterna ofta av sådana rocklyriker som Tuomari Nurmio, Juice Leskinen och Ismo Alanko, men även sådana sedan länge etablerade lyriker som Bo Carpelan och Gösta Ågren var viktiga 1980-talsdiktare. Sirkka Turkka och Helena Anhava skrev dikter om naturen, Anhava även om mänskliga relationer. Arja Tiainens kaxiga dikter skildrade kvinnans liv, medan Ilpo Tiihonen skrev skojiga och originella rimmade dikter.

Den finlandssvenska romanen hade traditionellt kännetecknats av en snäv synvinkel, men på 1980-talet började en finlandssvensk boom med breda och episka romaner av sådana författare som Fredrik Lång, Lars Sund och Ulla-Lena Lundberg. Även Monika Fagerholm och Kjell Westö debuterade på 1980-talet, Westö med dikt- och novellsamlingar; sin första roman skrev han först på 1990-talet. Andra framstående finlandssvenska novellister var Johan Bargum och Kjell Lindblad.

Källor
Finlands svenska litteratur 1900–2012. Red. Michel Ekman. 2014.
Mikkola, Anne-Maria … [et al.]. Äidinkieli ja kirjallisuus: käsikirja. 1999.

Taggar:

Skrivet av: Virva Soikkeli den 14 september 2017