Inhemsk litteratur på 1940-talet

1940-talet

Den samhälleliga utvecklingen och ekonomiska tillväxten avbröts när vinterkriget inleddes hösten 1939. Vinterkriget följdes av fortsättningskriget och Lapplandskriget (1941–1944). Efter kriget bevarades samhällsordningen, men en rysk-engelsk kontrollkomission installerade sig i Finland. Krigsslutet innebar att Finland blev tvungen att skaffa bostäder åt folk från de överlåtna områdena och betala stora krigsskadestånd till Sovjetunionen, vilket ledde till att Finland förblev ett fattigt land ända fram till 1950-talet.

Krigstiden var ett litterärt mellanrum då det kom ut relativt lite betydande litteratur. Några anmärkningsvärda verk kom dock ut under dessa år, t.ex. romanerna Ruumiin viisaus av Iiris Uurto (1942), Säädyllinen murhenäytelmä av Helvi Hämäläinen (1941), och Yksinvaltias av T. Vaaskivi (1941–1942). De representerade den litterära tendens som föregick kriget. Bland de fåtaliga nya prestationerna kan nämnas romanen Unissakävijä av Irja Salla (1943). Skillnaden mellan atmosfären under vinterkriget och fortsättningskriget återspeglades tydligt i Pentti Haanpääs Korpisotaa (1940) och Nykyaikaa (1942). Yrjö Jylhä gav ut diktsamlingen Kiirastuli (1941) som baserar sig på hans erfarenheter i vinterkriget. Kaarlo Sarkia och Katri Vala gav ut sina sista diktsamlingar, och Aaro Hellaakoski började skriva igen efter ett längre uppehåll. På den svenska sidan bevarades förbindelsen till 1920-talets modernister i verk av Olof Enckell, Elmer Diktonius, Gunnar Björling och Hagar Olsson.

Efter kriget kände man att kulturlivet hade genomgått ett dramatiskt avbrott. Kriget fortsatte skugga det finländska kulturlivet ännu länge. En av de första uppgörelserna med närhistorien var Olavi Paavolainens Synkkä yksinpuhelu (1946). Kriget och i synnerhet hemkomsten behandlades i ett tiotal romaner av vilka få andra än Haanpääs Yhdeksän miehen saappaat (1945) har levt vidare.

Trots pappersbristen strömmade ny litteratur ut på marknaden, till och med 40–50 diktsamlingar om året. Dessutom översattes verk av utländska författare, bl.a. Hemingway, Steinbeck, Faulkner, Mann, Kafka, D.H. Lawrence, Gide, Sartre, Camus, Gorki och Solohov. Flera kända finska författare fortsatte att skriva även efter kriget: av lyrikerna Hellaakoski, P. Mustapää, Viljo Kajava och Aale Tyyni, av prosaisterna bl.a. Toivo Pekkanen, Haanpää och Mika Waltari och av dramatikerna Hella Wuolijoki.

Böcker från 1940-talet: 

Eila Pennanen: Ennen sotaa oli nuoruus (1942)
Timo Töyrylä: Kenttäharmaa nuoruus (1943)
Jussi Talvi: Tällaistako siis on nuoruus? (1944)
Oiva Paloheimo: Levoton lapsuus (1942)
Viljo Saraja: Lunastettu maa
Eino Hosia: Tuliholvin alla
Yrjö Kokko: Pessi ja Illusia (1944)
Mika Waltari: Antero ei enää palaa (1940)
Kaarina Maununtytär (1942) Tanssi yli hautojen (1944)
Sinuhe egyptiläinen (1945)
Mikael Karvajalka, Mikael Hakim
Tove Jansson: Småtrollen och den stora översvämningen (1945)
Solveig von Shoultz: De sju dagarna (1942)
Oscar Parland: Förvandlingar (1945)
Aale Tynni: Soiva metsä (1947)
Aila Meriluoto: Lasimaalaus (1946)


Källa:  Laitinen, Kai: Suomen kirjallisuuden historia. 1997. 

Taggar:

Skrivet av: VSA\virva.soikkeli den 3 maj 2017